Tänkvärt!

TILL EN FANTASTISK KVINNA (av Maya Angelou)

När jag var yngre så vägde jag några kilo mindre. Jag behövde aldrig hålla in magen när jag hade en snäv klänning. Men nu när jag är äldre så har jag släppt min kropp fri. Det finns elastisk komfort där min midja var en gång. Till Uppfinnarna av högklackat: Mina fötter har inte glömt! Jag måste använda storlek 9 nu, men jag hade 7 förut. Och hur är det med nylonstrumpor, går dem på storlek efter vikt eller? Hur kan det komma sig att grenen alltid sitter nere vid knäna? MEN, man ska alltid se det från den ljusa sidan... Jag har lärt mig, att det spelar ingen roll vad som händer, eller hur svart allt känns idag, så går livet vidare och imorgon blir en bättre dag. Jag har lärt mig, att det säger mycket om en människa, hur hon hanterar dessa tre saker: en regnig dag, borttappat bagage och ihoptrasslade julgransljus. Jag har lärt mig, att oavsett vilken relation du har till dina föräldrar, så kommer du att sakna dem, när de inte finns där mer. Jag har lärt mig, att skaffa sig pengar och saker, är inte detsamma som att skapa sig ett liv. Jag har lärt mig, att livet ibland ger dig en andra chans. Jag har lärt mig, att man kan inte gå igenom livet med en plockhandske på båda händerna. Ibland måste man också kasta tillbaka bollen. Jag har lärt mig, att när jag beslutar något direkt från hjärtat, så har jag också oftast tagit rätt beslut. Jag har lärt mig, att även om jag har smärta, så behöver jag inte ge andra det. Jag har lärt mig, att varje dag ska man sträcka ut handen till någon. Alla behöver en varm kram eller en vänlig klapp på axeln. Jag har lärt mig, att jag fortfarande har mycket att lära. Jag har lärt mig, att människor kommer att glömma bort vad du sagt och saker du gjort, men de kommer aldrig att glömma hur du fick dem att känna sig.

Lina; De sista rderna fick mig nästan att gråta. Det hade jag nästan glömt, dessa ord av sanning fick mig att vakna till liv igen. Vakna ur min slummer av dåliga tankar. Nu jävlar ska jag ut i livet och göra gott!

Rör vid min själ!

Så här känner jag mig just nu.
Sanna Nielsen du rör vid min själ med din sång. Jag väntar i livet just nu. Jag är trött på detta väntrum. När ska livet ta mig vidare? Det lunkar ju på naturligtvis, men inte så som jag hoppats.

Titta, Lina a la Lido!

Succén är tillbaka i stan!! Premiär 10 okt 19.00.
Nu ska vår östgötska artistelit sprida värme, glädje och fransk puls genom vår fantastiska satsning Varieté spektakulär!
Boka en fulltankad upplevelse för kompisgänget, släkten, kärasten, eller bara en vän! Vi bjuder på musik, spänning, glitter, glamour, färger, plymer & paljetter i miljoner! 400 st specialdesignade kostymer bara för att roa dina sinnen! Här blir man glad, mätt, och får släcka sin törst i baren! Allt omfamnat av en liten erotisk touch i Arbis nyrenoverade lokaler anno 1865.

Teaterdirektör Robin Karlsson bjuder in till en oförglömlig afton i hans varsamt renoverade teater på bredgatan i Norrköping, Arbis!
Välkomna till Sveriges äldsta Varietéprivatteater!
Vi kommer att spela Fredagar & lördagar samt efter bokningar och önskemål övriga dagar.

Kontakta oss för mer info!

Hos oss njuter du med alla dina sinnen.

- Välkomstdrink 19.00
- Östergötlands största show spelas under tiden ni njuter av maten
- Stor delikatessbuffé serveras i första pausen.
- Showen består av 25 talet dansare & artister från den östgötska slätten
- Efter showen så blir det röj i form av all dans tänkas kan!
- Baren är öppen från 19.00 till kl 03.00.
- Allt detta för 495 kr per kuvert.
- För mer info & gruppbokning ring William på 011 47 099 09.
- Privatpersoner: Biljettkassan på 011 47 099 00.
- Läs mer om oss på vår hemsida arbis.se

Arbisteatern
- Arbis Nytta & Nöje
- Hus & Form AB
-
- Besöksadress:
- Bredgatan 54
- 60221 Norrköping
-
- Postadress:
- Smedjegatan 4a
- 60219 Norrköping
-
- Tel nr:
- 011- 4709909
- 070- 4175209
-
- E-Post:
- william@arbis.se
- info@arbis.se
- bokning@arbis.se
- http://www.arbis.se/

Angelina är här!

Nu är jag ingift faster till två. Det här är kortet som de ska få på deras lilla underverk. Jag ber om ursäkt för att man kan skymta min svägerskas ena tutte på bilden. Hoppas ni har överseende med detta. Hoppas vi får komma och se lilla tjejen idag, är såå nyfiken. De har en pojke innan, så det är ju kul med en av varje.

Det går så fort med alla bebisar. Nu är det bebisarna som får än att förstå att tiden går så fort. Gud vad de växer! Det här är lilla Linn som föddes nyss. Mamman och lilla Linn och jag satt på stan igår och pratade skit över en kopp kaffe. Jag ser på henne och längtar efter en egen liten. Denna babybom omkring mig gör mig lite utanför. Vad ska jag underhålla mig själv med på alla tillställningar när alla grejar med sina små? Vad har jag att tillföra i detta eviga barnpratande? Inget! Jag har inget att tillföra längre. Klart att mamman kan tycka att det är trevligt att fika med mig, men jag menar de andra mammorna, när de hamnar i en grupp. En flock mammor är en barnlös kvinnas största skräck! Det enda som finns att säga till mig är; när ska ni skaffa barn då? Hmm, ja det kan man undra!

Vill ha sko!

Den senase skon som jag bara måste ha! Finns på brandos.se

Zarah gig i Häradshammar.

I lördags klarade jag av mitt andra fristående gig, som Zarah Leander. Det var i Häradshammars bygdegård igen. De hade lite jippo där på Östgöta-dagarna. Vårt uppträdande var mycket uppskattat. Även om jag inte fick dansa med Jörgen Mulligan denna gången så var det mycket roligt. Det var jag, Johan Pettersson och Kerstin Eriksson som gjorde en liten minimusikal, med bitar från "En stjärna en saga en sång".

Saker som Zarah har lärt mig:

Uppskatta den röst som har givits till dig, även om det inte är en smäktande sopran stämma.

Var stolt över dina framgångar och briljera som den stjärna du är satt att vara, även om det bara är innanför Arbis trygga väggar. ; )

Stå på dig om du tycker du är värd mer. Om någon spottar på dig, spotta tillbaka.

Höst!

Slutar det inte regna snart, så tar jag livet av mig!

Jag har:

(x) snott den här listan från nån
(x) rökt en cigarett
(x) rökt en cigarr
(x) varit full så du spytt
(x) hånglat med någon av samma kön
(x) varit kär
(x) blivit dumpad
(x) dumpat någon
( ) fått sparken
( ) rymt hemifrån
(x) haft känslor för någon som inte känt samma sak
( ) blivit arresterad
(x) hånglat med en främling
( ) gått på en blinddejt
(x) ljugit för en kompis
(x) varit kär i en lärare
(x) skolkat
(x) legat med en medarbetare
(x) sett någon dö
( ) varit kär i en av mina internetkompisar
( ) varit i Kanada
( ) varit i Mexiko
(x) flygit
( ) spytt i en bar
( ) sett en del av mig själv brinna
(x) ätit sushi
( ) åkt snowboard
(x) varit i ett våldsamt/mkt svartsjukt förhållande
(x) tagit smärtstillande
(x) älskar eller saknar någon just nu
(x) legat på rygg och sett molnen flyga förbi
(x) gjort en snöängel
( ) haft ett te-party
(x) byggt ett sandslott
(x) hoppat i en vattenpöl
(x) lekt utklädd
(x) hoppat i en lövhög
( ) åkt släde
(x) fuskat när jag spelat spel
(x) varit ensam
( ) somnat i skolan/på jobbet
(x) använt ett falskt id
(x) tittat på en solnedgång
( ) varit med i en jordbävning
(x) rört en orm
( ) sovit under stjärnorna
(x) blivit kittlad
( ) blivit rånad
(x) blivit missförstådd
( ) tagit hand om ett råddjur/get
(x) vunnit en tävling
(x) gått mot rött
( ) blivit avstängd från skolan
(x) varit i en bilolycka
(x) haft kramp
(x) känt mig som en utstött
( ) ätit ett helt glasspaket på en natt
( ) dansat i månljus
(x) hatat mitt utseende
(x) varit vittne till ett brott
(x) ifrågasatt mitt hjärta
( ) varit besatt av post-it lappar
(x) gått barfota i lera och pressat leran mellan tårna
(x) varit vilse
(x) varit på andra sidan landet
(x) simmat i havet
(x) känt som om jag håller på att dö
(x) gråtit mig själv till sömns
(x) lekt polis och rånare
(x) sjungit kareoke
( ) betalat för mat med bara mynt
(x) gjort något med mig själv som jag inte borde gjort
(x) busringt
(x) fångat en snöflinga på tungan
( ) dansat i regn
( ) skrivit ett brev till tomten
(x) tittat på solnedgången tillsammans med någon du bryr dig om
(x) blåst bubblor
(x) gjort upp eld på en strand
( ) förstört en fest
(x) åkt rullskridskor
(x) fått en önskan uppfylld
( ) burit en apa
(x) burit pärlor
( ) hoppat från en bro
( ) ätit hund/katt-mat
( ) sagt till en främling att du älskar honom/henne
(x) kysst en spegel
(x) sjungit i duschen
(x) drömt att jag gift mig med en kändis
( ) limmat fast min hand i något
( ) fastnat med tungan i metall
( ) pussat en groda
( ) varit en cheerleader
(x) suttit på ett tak
(x) byggt en trädkoja
( ) pratat i telefon i mer än sex timmar
(x) stannat uppe hela natten
( ) inte duschat på en vecka
(x) plockat och ätit ett äpple direkt från trädet
(x) klättrat i träd
(x) är rädd för att titta på skräckfilm ensam
( ) tror på spöken
(x) burit fula/annorlunda kläder i skolan för att höra vad folk säger
(x) spottat ut en tugga av maten på en fin restaurang
(x) blivit puttad i en pool med kläderna på
(x) blivit tillsagd av en främling att du är het
( ) brutit ett ben
(x) fångat en fisk och sen ätit den
( ) fångat en fjäril
(x) skrattat så mycket att jag grät
(x) gråtit så mycket att jag skrattade
(x) fuskat på ett prov
(x) haft en Britney Spears-skiva
(x) glömt någons namn
(x) sovit naken
( ) svimmat
( ) gråtit på tunnelbanan/spårvagnen
( ) snattat
(x) pratat med en främling i mer än fem minuter
( ) gett en uteliggare mer än 50 kronor
( ) spottat på någon jag ogillat
(x) hoppat bungyjump eller något annat riktigt äventyrligt
(x) varit otrogen
(x) varit svartsjuk
(x) jag kan skriva utan att titta på tangenterna

Skor!

Det här är mitt senaste skoköp! Jag blev helnöjd! Ellos.se

Begravningen!

Det var en fin begravning. Borgerligt, så det var inte en massa psalmer och sådant, utan bara musik som passade Anders. Begravningsförättaren talade så fint om Anders. Jag bölade på som väntat, men jag försökte febrilt hålla tillbaka de värsta hulkningarna. Men många, många grät med mig. Det måste varit över hundra personer där. Man blev rörd bara av det. Jag är glad att jag gick. Det är ett fint sätt att få möta alla sörjande och minnas Anders.

Jag är medlem av svenska kyrkan. Jag är döpt, konfirmerad och gift, men jag har tänkt lite på var jag står i den kristna tron. Man kan ju bara vara med utan att ha en kristen tro, eller snarare det känns som om de flesta som jag känner har ingen kristen tro, men är med i alla fall. För att kunna gifta sig i kyrkan tex. Jag tror inte på Jesus. Jag tror inte på en gud som den kristna tron föreskriver kanske, men jag önskar att kyrkan kunde utveckla sig lite så man ville vara kristen. Gud är ett ord som jag använder när jag behöver hopp, eller när jag vill blame:a någon för det hemska som händer ibland. Men den här prylen med Jesus, vad är det? Varför kan man inte bara säga att så här bör man vara mot sina medmänniskor, eller det här är fel? Varför måste kyrkan hänvisa till en figur, som Jesus som ett föredömme. Det är lite dagisnivå enligt min mening. Men det är vad jag tycker. Jag känner bara att om kyrkan var lite mera i tiden så skulle jag förmodligen besöka kyrkan, för jag älskar kyrkan. I detta stressiga land, varför kan man inte få gå till kyrkan på söndagen och lyssna på en präst som pratar om livet. Peppar än, och uppmuntrar än på ett bra sätt. Varva ned och pausa lite.
När vi gifte oss fick vi en ung präst, men hon tänkte som en kvinna från medeltiden. Jag kände som om hon dömde mig och mina värderingar. Då pappa förde mig fram till altaret så betydde det att han ägde mig och förde mig dit med tvång. Hon skulle minsann inte vilja ha vit klänning heller då hon förmodligen syftade på om man är oskuld eller ej. Men snälla, hur är dessa värderingar möjliga på 2000-talet, undrar jag? Tradition är en sak, det kan vara trevligt, med att jag nu ägs av min man för att min pappa gav mig till honom, det är ju bara trams! Skärpning kyrkan!

Blandade känslor!

Tillbaka på jobbet igen efter tre veckors semester! Känns helt okej. Jag blir lite rastlös efter några veckor utan någon särskild sysselsättning. Vädret är ju som ni alla har märk helt oberäkneligt, så det är lite svårt att planera sin dag.

Anders Sjöholm ska begravas idag. Vet inte om jag törs gå. Jag blir så ledsen av begravningar. Vem blir inte det, förstås. Men tänk om jag liksom tjuter i högan sky och hans närmsta undrar vad jag håller på med? Då blir det verkligen pinsamt! Jag har en förmåga att vara den som gråter mest av alla. Det blir ju lite konstigt då jag inte är den som stod Anders närmast. Jag får se hur jag gör.

Här kommer i alla fall något som alltid gör mig glad. Kanske lite malplacerat med tanke på ämnet, men ändå. Veckans coolase sko, från topheaven.se

Mänskliga rättigheter!

Vad är en mänsklig rättighet? Mat för dagen, tak över huvudet, rätten att bestämma över sin egen kropp, tex organdonation. Att bli respekterad! Men är gåvan att få bli förälder en mänsklig rättighet? Det är ett val i livet naturligtvis, så därför kan man kanske inte kalla det för en rättighet.
Jag har lurat nu ett tag ang debatten om surrogatmödraskap, som är förbjudet i Sverige. Åsikterna är många men det känns som om statistiska stapeln emot är starkast. Hur kommer det sig undrar jag? Är det kanske för att tyngdpunkten har legat på att bögar då kan få barn med en anonym kvinna? "Barnet har rätt att få veta sitt ursprung", säger de i debatten. Självklart! Det håller vi alla med om. Men är det så stor skillnad på att adoptera ett barn från ett annat land, eller få barn med ett donerat ägg, vilket har varit lagligt i Sverige sedan 2003? Det finns många kvinnor, och män, i Sverige som av medicinska skäl inte kan få barn. "Barnet har rätt till föräldrar, inte människan har rätt till ett barn", säger de i debatten. "Vi måste tänka på barnets bästa i första hand". Men vem är hon att döma vem som ska få bli förälder eller inte, undrar jag? Självklart måste det ju finnas lagar och förordningar kring detta med surrogat, om det nu skulle bli lagligt, se på USA där det funkar så bra. Man måste vara i en viss ålder, måste ha egna barn redan och så vidare. Men varför kan man inte få göra som man vill? "Om det är så, av olika anledningar, att man inte kan få barn, får man bara acceptera det"! Vi kanske ska hårddra och säga att människor med ärftliga sjukdomar inte heller får bli föräldrar, eller varför inte sluta att behandla sjuka människor helt och hållet. Då dör ju snart det svaga släktet ut. Det måste ju vara det bästa!
Det finns mycket hjälp att få i Sverige, vad det gäller ofrivillig barnlöshet, jag säger inget annat. Även om jag kan tycka att det är lite av en klassfråga. Har man inte tillräckligt med pengar så kanske inte hjälpen räcker till. Det är dyrt att inte kunna få barn.
Jag går in på din hemsida, Chatrine, och ser en bild på dig och vad jag förmodar ditt barnbarn. Du säger; om man inte kan få barn, gilla läget! Det är lätt att döma andra när man själv sitter i en säker sits, säger jag!

Anders Sjöholm!

Anders Sjöholm.

Jag tänker på dig.

Jag tänker på de som blir kvar.

Varför gör livet så här?

Du har bara levt halva ditt liv, plötsligt blev det ditt hela!

För mig var du en mentor, en skitbra regissör och en jävligt bra skådis!

Anders Sjöholm, jag tänker på dig!

Ozzy som bebis!

Tänk att min bebis var så här liten!
Ozzy du är min lycka på jorden!

Snygga strumpor!

Glömde upplysa om vilka snygga strumpor jag köpte i Söderköping. Jag gillar "Nightmare before christmas".

have2have.se

Jag älskar denna skoshop http://www.have2have.se/!

Veckans coolaste skor, vill haaaa!

Glass, glass, glass!

Mamma och jag var på Smultronstället igår och åt glass i stora lass! Det vattnas i munnen när man läser menyn med bilder på alla goá glassar som finns att välja på. Mamma tog en Euro, den på bilden. Flickan var inte inte i vårt sällskap. Hon försökte sno vår glass, nejvars, jag lånade bilden lite. Jag tog en Dumle någonting. Det var ljuvligt gott! Solen har ju hittan fram igen också, mycket trevligt!

Bröllopet i bilder!

Det här är den lyckligaste dagen i mitt liv. Precis som det ska vara!
2007-06-30

Mor säger grattis.

Mot bilen.

Våra vackra gäster.


Titta, där sitter Madde!

The girls.



Tårtan var lika god som den var fin.

Valsen gick som en dans!


Fint avslut också!

Jag sjöng en kärleksvisa för Timmy, "Heavens on fire".



Mycket senare slutade tydligen i ormen!

Bröllopsdag!

Nu har vi firat vår ettåriga bröllopsdag på Västanå Slott. Tänk att vi redan varit gifta i ett helt år. Vi förlovade oss där för två år sedan. Det ligger vid Gränna och är så vackert. Jag passade på att köpa lite polkagrisar också. I det här rummet bodde vi i.

Bara vara!

Ville bara skriva att jag är så lycklig över att det finns människor som bryr sig om mig, älskar mig och önskar mig all lycka i livet. Kanske känns löjligt att skriva något sådant, men det är inte att ta förgivet. Tänk så ensam jag skulle vara annars, om det inte fanns någon som brydde sig om mig.

Det var så trevligt igår, jag satt hos Madde tills klockan tolv på natten och bara babblade. Vi åt kina och drack kaffe också, och så när jag aldrig gick hem fick jag lite te. Dessa små stunder som kan göra än så glad. Bara få sitta och vara för en stund. Inte skynda vidare till affären och köpa kattmat, inte måste tvätta eller ska bara ta en snabbfika på stan. Även om jag nog tar det lugn och så, så tänker jag ofta, borde göra det här istället! Men inte igår. Så skönt!

En unik artist!

Zarah Leander, hur ska jag någonsin kunna göra dig rättvisa?

Du var en fantastisk artist som kunde fylla en hel sal med din varma, mörkt klingande stämma och din otroliga karismatiska utstrålning.

Jag ska sjunga dina sånger i en konsert för dina trogna fans, och inte göra dom besvikna. Jag frågar mig själv, med en klump i halsen, hur? Det här har inte bara med min scenskräck att göra, den här gången har jag nog tagit mig vatten över huvudet! Ju mer jag läser om dig, ju mer har jag kommit att älska dig. Beundra hela dig som människa. Jag klarar inte det här. Prestationsångesten växer för varje ton jag lyckas kraxa fram från de låtar jag har åtagit mig att framföra.

Så här bra var du enligt världen: (Hämtat från boken "History and social analysis of cabaret from the 18th century to present", av Maximillien De Lafayette. Födelseland går väl att diskutera)

THE ALL TIME INTERNATIONAL GREATEST SINGERS OF CINEMA,

CABARET AND WORLD STAGE

1-Sarita Montiel (Spain), 2-Edith Piaf (France), 3-Mistinguet (France), 4-Melina Mercouri (Greece), 5-Julie Andrews (England), 6-Barbra Streisand, (USA) 7-Debbie Reynolds (USA), 8-Doris Day (USA), 9-Peggy Lee (USA), 10-Rita Hayworth (USA), 11-Josephine Baker (USA), 12-Gabriella Ferri (Italy), 13-Marlene Dietrich (Germany), 14-Zarah Leander (Germany), 15- Eartha Kitt (USA), 16-Chadya (Egypt), 17-Dalida (France), 18-Amalia Rodriguez (Portugal), 19-Celia Cruz (Cuba), 20-Oum Kalthoum (Egypt),

Vad f*n är det för fel på det här j*vla programmet?

Det går ju inte att redigera som man vill. Avstavningar på meningar och placering av bilder! Så gjorde jag inte! Det ser ut som skit! Ahhhg! Men kanske ingen som bryr sig, men jag blir så arg!

Sommarfest!

I lördags var det fest hos mina svärföräldrar.
Dom är ena hejare på fester! God mat, roliga lekar och för karlarna i alla fall, ett dopp i poolen.

Men vi fick vänta ut det värsta regnet innan lekarna kunde börja. Så typiskt va. Att det inte kunde vänta tills på söndagen, då man ändå ligger bakis. Lekarna bestod bl.a av boxning på planka med jättehandskar, fånga vattenballonger, (vilket förövrigt slutade i vattenkrig, hi hi) och stampa varandras ballonger fastknutna kring vristen. En mycket jobbig lek för flåset, om man inte som jag, åker ut direkt. Man blev som barn på nytt!

Liam på Timmys axlar!

Söta Kalle sa god natt! Boxades gjordes det också, trots duggregn!

Alice med Kalle i bakgrunden. En ljuvlig bild! Hundar och barn är så tacksamma att fota.

Mina gig!

Jag betar av mina gig för i sommar. Nu är showen i Flygeln avklarad. Jag skulle hoppa in och göra två nummer i showen som jag var med i tidigare på Arbis. Vi skulle nu vara på Flygeln och hålla låda för 900 kristdemokrater. Jag förstod inte hur många det var förrän jag såg havet av människor i publiken. Jag sjöng "Havanna". Ett fartfyllt och roligt nummer med mycket humor, och "Turn back time" med 1700-tals stuk. Mycket roligt nummer. Men jag var så nervös! Jag frågade mig själv, hur jag kan vara så dum och utsätta mitt stackars hjärta för sådan tortyr. När jag stod och väntade bakom ridån på att få köra igång med lite knasig salsahumor var jag nära att svimma. Landshövding, Björn Eriksson, höll ett tal innan och när mina ben skakade som asplöv gick ridån upp. Jag vägrar att svimma inför 900 tittare, tänkte jag och vickade på min rumpa som aldrig förr. Det gick bra, och följande nummer gick av bara farten. Hoppas Björn och de andra var nöjna med vår insats!

Havanna & Turn back time!

Min nästa fasa är ett gig som Zarah! Jag ska fylla en scen i 45 min, själv! Sjunga Zarah sånger. Det blir säkert kul, men jag är så ospontan på scenen, vill gärna vara välrepad. Måste repa varje ord! Repa repa! Det här är en bild på mig och Robin Karlsson, regissören, till Zarah musikalen, efter sista föreställningen.

Infertilitet!

www.tearsandhope.com/emptyarms_video.html
Vill bara dela med mig av denna fina presentation, som jag fick av en vän. Hur det kan kännas att inte få barn. Ett ämne som jag tidigare varit inne på lite.

Jag hatar hockey!

Hur kan det vara så roligt med sport? Varför är det så stort? Alla vill se skiten och de tjänar massor med pengar på det, jag vet! Men varför? Friidrott kan jag ju förstå, hur folk vill vara bäst på något och så där kanske men, ... hockey!?! Fotboll, hur blev det helt omöjligt att leva utan? Jag fattar ingenting! Det är ju skittöntigt när man börjar tänka efter, vuxna människor som springer omkring efter en jävla boll. Fy fan, så onödigt! Jag håller också på och nördar mig och leker Zarah Leander på helgerna, men det har ju en mening att se på. Hur kan så många människor finna en mening med att titta på sport? Just nu har jag en galen neandertalare i TV-rummet som skriker okontrollerat på en burk med rörliga bilder i. Helt förbryllande för mig som bara är på dåligt humör och hatar de som har kul och känner sammanhållning med alla andra hockeyfreaks i hela jävla världen!

BIM listor och vitaminer!

Det känns som om uttrycket "skaffa barn", snart kommer vara utrotat. För hela min omgivning tycks vara fylld av, "vi vill så gärna få barn", men lyckas inte! Kanske är det slumpen att oturen gång på gång, just har funnit mig, men det har gjort mig uppmärksam på detta ämne. Alla pratar om BIM(beräknad icke mens), ägglossningstest och folsyra! Man planerar denna nedkomst som man trodde skulle komma som ett brev på posten. Men månaderna går och fortfarande inget pluss på den där nedrans stickan. I detta samhälle, där vi planerar oss till döds. Helt plötsligt kan man inte planera. Det blir när det blir! Hur ska man kunna acceptera det? Vi tjejer älskar att planera. Det är liksom vår grej. Här står man nu inför ett hinder, högt som ett berg, som förstör våra uppstrukturerade liv, och gör så att det stannar upp i planeringen. Då, blir detta ett projekt! Ett mål som måste nås, till varje pris! Det är nu samtalen bara handlar om vår cykel. När släpper ägget, och vilka dyra hälsokost preparat ska jag peta i mig, för att öka mina chanser till en jackpot. Detta icke planeringsbara ämne, skapar en smått hysterisk vilja att rätta till detta, guds misstag. Jag vill bestämma över mitt liv! Ge mig en bebis NU! Vissa lyckas bra. Andra efter ett tag. Många får vänta allt för länge på sitt efterlängtade barn. Några tvingas inse livets stora orättvisa och leva sitt liv utan biologiska barn! För mig skulle detta vara den största sorgen i mitt liv!
Har det alltid varit så här svårt att få barn? Kanska bara det, att de inte planerade och kontrollerade allt in i minsta detalj? Eller nej! Inte var det så här många som fick missfall förr t.e.x, alltså när mamma var ung? Ett eller två missfall hör ju till det normala idag. Är inte det konstigt? "Skaffa barn"nej, det kan man nog glömma! Snart heter det; "vi kämpar för ett barn"!

Bitchpower!

Vad hände med oss fickor när det gäller att bli uppbjuden, flörtad med eller väntan på den första kyssen mot slutet av en dejt? Snärtorna som jag känner i åldern 16-21 år, typ, är ena riktiga bitchar! Här spelar man vilt med killarna känslor och tar för sig av det goda, som lika snabbt vänder till iskalla handen om det inte passar. Kanske är killarnas spel i den här åldern lika kännslokallt, men enligt brudarnas kommentarer att dömma så tycker de i alla fall själva att de äger världen. Gud, var jag sån i den åldern? Det är ju visserligen inte så länge sedan kan man tycka. Men jag känner mig som en morsa när jag får agerar mentor i ämnet sex och samlevnad. Det sistnämnda ordet skulle de överhuvudtaget inte förstå, även om jag gjorde mig besväret att försöka förklara det för dom. Sex känner de desto mer till! Men hur gick det till, när tjejer helt plötsligt började bete sig som män? Det är ingen som går runt och är skitkär i någon längre. Man har efter första kvällen redan stökat omkring i sänghalvan, och kommit fram till att han var nog inte tillräckligt bra för att följa med hem en natt till. När ska man hinna bli minsta kär? Killen får inte ens en chans att nyktra till innan han är dumpad. Inte konstigt de är så dåliga i sängen, de måste ju supa bort ångesten över att kanske inte vara tillräckligt bra! Då blir det ju aldrig särskilt bra! Hur ska dessa killar kunna känna sig manliga och självsäkra, bland alla dominanta bitchbrudar som tar för sig och trampar på deras unga, oerfarna liv? Eller har de helt enkelt gått och blivit "laid back", och bara tackar och tar emot när tjejerna styr och ställer, (upp)!

Varför är nyttigt, svårt?

Varför ska det vara så svårt att vara nyttig? Jag känner en enorm press på mig att äta nyttigt. Gärna ekologiskt. Man vill ju tänka på djuren också, så närproducerat är ju att föredra. Men det tar ju för lång tid. Jag tycker inte om att laga mat heller. Det är skittråkigt. Inte ens till fest är det kul! Man måste planera inköp av matvaror och handla skiten. TRÅKIGT! Jag gillar närbutiken. Den är liten och bra. Men dyr och dåligt utbud. Jag får svimmningsattacker på stormarknader. Pallar inte när det är stort. Jag önskar att det fanns ett ställe man kunde köpa färdig middag till kvällen, som är nyttig. Husmanskost typ. Spyr på kinamat och pizza! Potatis och rotfrukter ska man äta säger mamma. Studier visar att depression sjunker i ålder, 13åringar som har svåra depressioner. Det beror mycket på dålig kost. Vi får i oss för lite serotonin, när vi äter mycket snabbmat tex. Och detta socker som är i all skräpmat. Inga vitaminer, utan bara socker och fett. Alla ungar i dag har ju för f*n damp, på grund av allt socker de får i sig. Men hur ska man hinna vara duktig med maten. Tänk den dagen man får barn, hur stressad man måste vara över att barnen får i sig tillräckligt med näring. Denna stress! Önskar att det fanns ett sätt att leva närmare naturen. Då menar jag inte bara, flytta till landet, utan mera att leva som barnen i Bullerbyn alltså. Jag tror att det var bättre förr. Vad f*n gör lite sängloppor, när man slipper hjärtinfarkt vid 30års ålder.

Huskur mot förkylning!

Jag är sjuk! Ont i halsen och allmänt hängig. Jag kraxar som en kråka när jag pratar. Hur ska jag kunna sjunga i morgon? Jag försöker dricka huskurer med ingefära i, och kurera mig på bästa sätt. Tänk om jag inte är bättre i morgon? Jag får panik! Skulle ha jobbat idag också. JAG HAR INTE TID ATT VARA SJUK! Jag började känna mig dålig i lördags, min första lediga dag på flera månader. Det är livsfarligt att ta det lugnt, då blir man sjuk! Ja, ja. Jag kan inte göra ett skit åt saken. Jag får sitta inne och ruttna i dag också! Jag dricker en huskur som är bra mot förkylning, och den är super mot torrhosta. Det är ingefära i som vidgar luftrören. Man tar varmt vatten, rör ner en tesked honung. Pressa i citronsaft och toppa med ingfära. (färdigmald ifrån kryddhyllan) Får man en lagom balans av honung och citron så blir det riktigt gott. Snåla inte med ingefäran, det smakar inte alls illa. För bästa effekt brukar jag placera värmedynan, katten Ozzy, på magen också. Han värmer både kropp och själ. Tur att jag har haft Ozzy som sällskap de här dagarna. Min man åkte på konferans-resa i måndags, t.o.m onsdag. Lämnade sin sjuka fru för att ha "konferans" på finlandsbåten. Ozzy har troget legat vid min sida. Hållit mig sällskap, dag som natt genom mina svåra dagar. Tänk, vad den lilla plutten är ett sällskap ändå. Och han tycker alltid som jag, i alla konversationer.

Sådan moster, sådan mor!

11 personer av mina släktingar och vänner var och tittade på Zarah i lördags. Det var lite nervöst. Men det gick bra. Det var en stor publik, det är alltid roligt. Min moster kom på när de var på väg till teatern att blommorna som de köpt till mig stod kvar på altanen. För sent att vända. Min mamma kom på när de var på väg att hon glömt paketet som jag skulle få. Systrarna kan vara glada att de kom ihåg att komma till teatern. Hi, hi! Min moster tyckte ju i alla fall att det var så tråkigt att jag inte fick några blommor till applådtacket, så mor och hon bestämde sig för att åka in med sakerna till söndagsföreställningen. Vem såg jag inte sitta på första raden sedan och titta. De kunde inte låta bli att se det en gång till då de ändå redan var på plats. Jag gjorde en typisk söndagsprestation. Inte så bra med andra ord! Mamma och moster tyckte ändå att det var såå bra! Tur att det inte är en enmans show, då hade publiken gått i pausen, så dålig som jag var. Men applådtacket klarade jag galant med blommor och paket i famnen. Skitsnygga, röda jeans fick jag, som jag valt själv. Min mamma är så go´!

När ska jag hinna med tvätten?

Varför kan man aldrig vara tillräckligt bra? När det är för mycket att göra, inse det och tänk, jag gör mitt bästa. Nej, jag tänker bara, bli snabbare, jobba mera, var bättre! Jag vill så gärna att alla ska bli nöjda med mig. Att jag ska visa dom att jag klarar allt. Vilket egoknippe jag är! Jag fick spelet på jobbet häromdagen. Jag hade gjort ett fel. Det är mänskligt när det är många bollar i luften. Jag accepterar inte det. Jag vägrar att det blir fel nu när vi ligger så mycket efter redan. Jag som klarar allt måste lösa detta NU. Men istället får jag frispel och bara står och skriker på mig själv, som en galenpanna. Slänger en miniräknare i golvet och går hem och deppar. Ångesten av dåligt samvete väller över mig och jag ligger sömnlös. Kl fyra på natten kommer Ozzy och undrar, eftersom jag ändå är vaken kan vi väl lika gäran gå upp? Mat styr deras liv. Ozzy, den "lilla" pratande katten fick mat, sedan åkte jag till jobbet. Varför är jag aldrig tillräckligt bra?

Det är mycket nu!

Saker som tyder på att jag har för mycket att göra just nu:

* Glömsk och virrig som få! (Glömde svänga av mot Åby alla tre avfarterna när jag skulle till mamma tex. För en tid sedan började jag lasta ner fyra liter mjölk i min påse på Maxi, från bandet bredvid. Jag dricker ju för fan inte ens mjölk. Tanten som köpt mjölken trodde inte jag var klok.)
* Kronisk trötthet! (Vilket min man inte uppskattar, då ända gången vi hinner ses är i sängen.)
* Ständigt sus i öronen! (Det känns som om min tryckmaskin från jobbet förföljer mig!)
* Tar mig endast tid att SMSa mina kompisar och fråga hur de mår och förklara att jag lever, när vi har paus mellan akterna på teatern. (Den är 15min, plus hinna byta om till nästa akt!)
* När någon frågar; vad ska du göra idag? Blir svaret alltid, jobba! (Skulle hellre svara, föda barn! Ärligt alltså!)
* Krockade med bilen då jag backade i en rondell! (Jag vet, hur dum får man bli! Men det blev trafikstopp, vad skulle jag göra? Hon bakom backade inte dock. Det var en miss!)

Ozzy my Ozzy!

Flickan som spelar min dotter i Zarah musikalen, frågande mig i går varför jag tycker Ozzy är så bra, han som ser så farlig ut? Jag svarade att han sjunger så bra och har så bra låtar. Men han är mycket mer än så för mig. Hans musik, hans röst kan få mig att gråta när jag lever mig in i det. Det är ju inte själva Ozzy som person kanske som får mig att känna så mycket, utan minnen förknippat med musiken som gör det så kraftfullt. Så som jag mådde när Ozzy fans där för mig, gör att jag uppskattar hans ljuva stämma på ett annat plan än bara lyssna till musiken. Vissa människor lyssnar till musik allmänt. Andra kan inte leva utan den. W.A.S.P "Kill fuck die" skivan får mig att känna något annat. Den är svår att lyssna till. Ramones, åh kära Ramones, I love it! När punk/rockmusiken tog en stadig plats i mitt liv kunde jag känna musiken på riktigt för första gången. Jag blev helt upprymd i kroppen. Mötley Crues "Shout at the devil", de tunga gitarrerna hos Motörhead eller Ozzys röst som får hjärtat att slår snabbare och man känner sann lycka! Tack, Ozzy för att du finns!

Barnvagnsmaffia!

I dag var jag och min väninna på stan och lunchade, med bebisen. Som vi störde oss för några år sedan på alla mammor med sina barnvagnar och skrikande ungar, som prompt skulle tränga sig in på samma fik som "oss andra". Stolta hönsmammor med sina glassiga cityvagnar som tar upp halva cafeét. Pluttinuttandes med sina gallskrikandes babysar som om det vore naturligast i världen att alla andra ska lyssna till detta oväsen och bara le; Åh, så gulliga dom är, dom små liven! Nu knatade vi själva runt på stan, stolta upp över öronen över denna lilla gudagåva, som i och för sig, sussade sött i vagnen. Trängde oss in på ett fik, bland de andra barnvagnarna och tyckte att det var helt i sin ordning att ingen kom förbi där vi satt. Vi hade ju ett barn med oss! Ett jättegulligt barn. Som var tyst och sov faktiskt. Jag har ju samma rätt som alla andra mammor, sa min vän när jag påminnde henne om våra tidigare agritioner över andra. "Nu är det min tur att ta plats. Min tur att vara stolt förälder!" Ja, jag var en minst lika stolt kompis till den stolta mamman!

Det blev en flicka!

En underbar liten guldklimp är här! Min kompis fick en flicka den 25:e mars. Hon är så fin. Jag vill vara där hela tiden. Det är så mysigt med de små.

Annars jobbar jag mest hela tiden känns det som. Jag jobbar natt och kväll om vartannat på jobbet, för vi har så mycket att göra. Och så teater på det. Phust! Det går bra på föreställningarna. Förutom avsaknad av adrenalin, som är ett måste för att göra sitt yttersta så går det bra. Adrenalin är ett konstigt fenomen. Det gör att man klarar så mycket mer. Utan det glömmer jag bort vad jag ska säga. Man måste vara skitnervös för att vara riktigt bra. Visst är det konstigt? De säger ju att folk har lyft bilar av adrenalin kickar, om någon är på väg att dö. Min gamla skolkamrat sågade ju av sin kompis ben i en bilolycka för att han skulle överleva. Så, nog är det tur att det finns.

Nu längtar jag efter sommaren! Vara ute. Vara lite ledig!

Var är våren?

Nu har vi klarat av de tuffaste föreställningarna! Premiär och föreställningen efter det. Efter premiären är det skitsvårt att vara bra. Jag tror att efter en topp kommer alltid en dal, och då måste man kämpa för att hålla uppe energin i spelet. Inte slappna av för mycket, utan ge järnet i alla sånger. Publiken vill ju naturligtvis se en bra show även om vi känner oss hjärnslöa. Eller jag gjorde det i alla fall. Men det gick ganska bra. Nu följer ju en rad helger med teater, som måste vara lika bra varje gång. Man har ett ansvar i det här yrket, liksom många andra jobb naturigtvis, att när man har en mindre bra dag får det inte gå ut över ens prestation. Men oftast om man känner sig trött och hängig när man går till Arbis, så är man glad när man går där ifrån. Positiv energi sprids inom dessa väggar. Jag har kommit att älska många av de sånger jag sjunger. Det är lycka bara det. Att få sjunga och sprida glädje bland publiken. Om det är en gladare person som lämnar salongen så har vi lyckats! Förhoppningsvis är det fler. Hi, hi! Annars kanske det inte är så bra kom jag på! Ja, ja, ni fattar vad jag menar. Jag försöker vara lite djup här!
Hoppas våren kommer tillbaka snart! Detta är för tråkigt, med snö!

Lina på radio!

Jag överlevde premiären! Fyra spårvagnar i NT! Det känns så kul! Hoppas att vi får många som vill komma och titta på oss. Det här är recensionen i NT:

www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=3362552

Igår var jag med som morgongäst i radion, på P4. Första gången i radio och direktsendning! Jag var pissnervös. Men det gick ganska bra. Lotta Karlsson som var radioprata, var mycket trevlig. Fy, vilket stressigt jobb hon har! Hon styrde allt från där hon satt, jinglar musik och när nyheterna skulle på. Intervjun finns att lyssna till för den som vill på: www.sr.se/cgi-bin/ostergotland/program/index.asp?date=2008-03-18&ProgramID=72

mellan 8.30-9.00 var jag med en stund. Känner mig lite stolt att jag inte svimmade i radiostudion av nervositet!

Artikel i NT

www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=3348202

Förutom att jag fick heta Lindberg, så var det en bra artikel.

Premiär i morgon! Så nervöst! Vi hade general repetition i går med publik. Lite press och speciellt inbjudna var där. Det gick mycket bättre än i förgår kan man ju lugn säga. Men det är mycket som inte riktigt vill klaffa. Ljudet strular en del, vilket gör att man tappar fokus. Jag tappar lite i replikerna ibland. Det är lite text att hålla reda på. I måndags fick jag en ny text till en sång, i går fick jag nya steg i ett nummer! Det hinner inte sjunka in i hjärnan innan det är dags för premiär. I morgon gäller det, då måste jag vara duktig så inte min man och mor får skämmas över mig. Hjälp, varför utsätter jag mig för detta?

Galna rep!

Nu börjar det dra ihop sig till premiär! Vi repar så svetten lackar sent in på natten. Det var mycket tungt att kliva upp halv sex i morse kan jag lova. Det är inte att rekomendera att jobba två heltider på samma gång!
Just nu är det mina hysteriskt snabba byten som oroar mig mest. Man har 30 sekunder på sig att hoppa ur en kreation och in i en ny!? Hur ska det gå? Det låter kanske sjukt att behöva öva på att byta kläder så fort som möjligt, men det är en lika viktig del för att allt ska hänga ihop. En knäpper upp mitt korsettliv, en annan drar av mig kjolen och en tredje byter mina skor. På men andra klänningen fort som ögat, samtidigt som Karin byter min peruk. Det är helt galet! Önskar att ni fick se all action bakom scen någon gång. Alla vet på sekunden vad de ska göra. Ridå upp på exakt cue, speglar ner och bord in. Inget får gå fel, för då stannar hela föreställningen upp. I förgår fick jag min klänning åt fel håll. Då är det skitsvårt att inte börja garva. Jag fick köra hela scenen med en "annorlunda" skärning på outfiten helt enkelt.
Snälla gud var med mig på lördag!

Trött!

Oj, vad det är slitigt att vara teaterapa. Min man minns jag knappt hur han ser ut! Jobba, jobba, jobba! Jag repar dans, sång och scener om vart annat. Det går runt i skallen på mig. I går repade vi med flickorna som ska dela på rollen som min dotter. De var såå duktiga. Kul med lite frisk fläkt i föreställningen. Barn är ju lite oberäkneliga, så det gör det hela lite mer spännande. Det var kul att vara mamma på låtsas.
Idag blir det fotografering. Det är lite kläder att hålla ordning på. Jag har sju perukbyten. Aj, min stackars hårbotten! Hur kunde jag tro att det var glamoröst att stå på scen!? En klänning är så tung och måste därför sitta stenhårt runt midjan, så att jag nästan inte kan andas. I denna utstyrsel förväntas jag sjunga vackert och dansa. Utan att se lidande ut helst. En svimmning hänger i luften varje gång. Hoppas premiären går bra, då får jag min belöning.

Presskonferens!

I måndags hade vi presskonferens på Arbis. Där berättade vi om vår världspremiär av Zarah musikalen. Det är ju ett helt nyskrivet manus av Gottfried Grafström, där vi vidgar vyerna kring Zarah. Jag spelar hennes slitiga år i Tyskland, vilket är lite tidigare år än vad de flesta uppsättningar har valt att tolka. Detta är resutatet från Folkbladets sida.
http://www.folkbladet.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=3261291

Kuligt igen!

Igår på repet hade jag så kul. Av ingen särskild anledning egentligen, mer än att jag trivs så bra med alla i gruppen. Så nu har jag fattat igen, varför jag håller på med det här! Det är så roligt helt enkelt! För mig känns det ibland som en befrielse att få leva sig in i en roll som någon annan. Det är som om den stress man kan känna i vardagen bleknar för ett slag. Det är som terapi. När jag står på scen, kan jag få utlopp för känslor som kan vara svåra att få ut privat. Spela arg, dryg eller bara lite knäpp. Så härligt att bara få vara lite knäpp ibland, utan att personligen behöva stå för det. Jag har nog svårt överhuvudtagen att stå för vad jag tycker ibland. Förutom i mitt yrke som grafiker, där är jag ganska självsäker. Annars tycker jag att det är jobbigt om någon tycker tvärt om som mig och vill argumentera. Då tycker jag inte att min åsikt har så stor betydelse, så då brukar jag lägga mig ganska direkt. Därför är det ju skönt då att få spela någon annans åsikt, eller någon annans story.

Sångcoaching!

Nu var jag på min första sångcoaching med Mikael Bruze i fredags.
Han fick mig att inse verkligheten, att vi bara har fyra veckor kvar till premiär och jag ska lära mig 14 sånger tills dess. Jag ville bara försvinna. Jag kan inte texten till hälften av dom än. Mycket är på tyska också, det är skitsvårt att lära sig texter på tyska. Många sånger är ganska svåra musikaliskt. Hur ska det gå? Kännde mig svimfärdig när jag gick där ifrån. Jag har ju ganska mycket prat text att lära mig dessutom. Mikael är jättebra sångcoach, precis vad jag behöver. Han kan flytande tyska också. Men när jag har jobbat heltid och repat färdigt för dagen finns det inte någon ork kvar att plugga texter. Shit, vad har jag gett mig in på? Robin, vår regissör, han är lugn i alla fall. Eh, det löser du! Mmm, det kanske jag gör. Det måste jag göra. Jag brukar inte ha panik så här tidigt, men och andra sidan har jag inte haft så här stor roll tidigare. Just nu känner jag mig bara dålig. En dålig Zarah kommer det att bli! Nej, nu får jag väl gaska upp mig. Det ordnar sig nog.

Zarah Zarah...

Jag älskar att söka efter bilder på Zarah. Hon ser så gåtfull ut. Det var nog meningen. Kvinnan hon ofta gestaltade i sina filmer var av den sorten. Ser jag tillräckligt gåtfull ut?

Skulle inte tro det. Men som Robin brukar säga; Du får kompensera med de kvaliteter som du har.

Repa Zarah!

Nu repar vi för fullt med Zarah Leander musikalen. Jag har tänkt många gånger om jag tagit mig vatten över huvudet. Hur ska jag kunna gestalta denna kvinna som så många vet så mycket om, på ett sett som gör henne rättvisa. Tänk om jag får en massa kritik att hon inte alls var som jag försöker förmedla. Men nu när vi börjat repa känner jag att denna uppgift är given till mig av någon som tror att jag passar, så jag ska nu göra mitt allra bästa försök och inte låta mig störas av vad andra tycker. Det är så roligt och man lär sig så mycket om Zarah som människa. Man vänder och vrider på varje replik för att det ska bli så verklighetsbaserat som det bara går. Robin Karlsson, vår regissör, är kanonbra. Rak och ibland burdust ärlig, men det är bara skönt. Då tar det inte lika lång tid att förklara saker och ting. Mitten av mars har vi premiär.
Igår repade vi en scen där Zarah är lite småfull. Det är svårt att spela något måttligt. Skitfull är ju inte så svårt att låtsas vara, men salongsberusad, hmm, svårare. Konstigt nog är det lättare att spela över i sin roll, inte att vara naturlig och vanlig. Jag vet inte hur många gånger Robin sa till mig att inte ta ut allt så mycket. Försök vara vardags Zarah. Skitsvårt!