Presskonferens!

I måndags hade vi presskonferens på Arbis. Där berättade vi om vår världspremiär av Zarah musikalen. Det är ju ett helt nyskrivet manus av Gottfried Grafström, där vi vidgar vyerna kring Zarah. Jag spelar hennes slitiga år i Tyskland, vilket är lite tidigare år än vad de flesta uppsättningar har valt att tolka. Detta är resutatet från Folkbladets sida.
http://www.folkbladet.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=3261291

Kuligt igen!

Igår på repet hade jag så kul. Av ingen särskild anledning egentligen, mer än att jag trivs så bra med alla i gruppen. Så nu har jag fattat igen, varför jag håller på med det här! Det är så roligt helt enkelt! För mig känns det ibland som en befrielse att få leva sig in i en roll som någon annan. Det är som om den stress man kan känna i vardagen bleknar för ett slag. Det är som terapi. När jag står på scen, kan jag få utlopp för känslor som kan vara svåra att få ut privat. Spela arg, dryg eller bara lite knäpp. Så härligt att bara få vara lite knäpp ibland, utan att personligen behöva stå för det. Jag har nog svårt överhuvudtagen att stå för vad jag tycker ibland. Förutom i mitt yrke som grafiker, där är jag ganska självsäker. Annars tycker jag att det är jobbigt om någon tycker tvärt om som mig och vill argumentera. Då tycker jag inte att min åsikt har så stor betydelse, så då brukar jag lägga mig ganska direkt. Därför är det ju skönt då att få spela någon annans åsikt, eller någon annans story.

Sångcoaching!

Nu var jag på min första sångcoaching med Mikael Bruze i fredags.
Han fick mig att inse verkligheten, att vi bara har fyra veckor kvar till premiär och jag ska lära mig 14 sånger tills dess. Jag ville bara försvinna. Jag kan inte texten till hälften av dom än. Mycket är på tyska också, det är skitsvårt att lära sig texter på tyska. Många sånger är ganska svåra musikaliskt. Hur ska det gå? Kännde mig svimfärdig när jag gick där ifrån. Jag har ju ganska mycket prat text att lära mig dessutom. Mikael är jättebra sångcoach, precis vad jag behöver. Han kan flytande tyska också. Men när jag har jobbat heltid och repat färdigt för dagen finns det inte någon ork kvar att plugga texter. Shit, vad har jag gett mig in på? Robin, vår regissör, han är lugn i alla fall. Eh, det löser du! Mmm, det kanske jag gör. Det måste jag göra. Jag brukar inte ha panik så här tidigt, men och andra sidan har jag inte haft så här stor roll tidigare. Just nu känner jag mig bara dålig. En dålig Zarah kommer det att bli! Nej, nu får jag väl gaska upp mig. Det ordnar sig nog.

Zarah Zarah...

Jag älskar att söka efter bilder på Zarah. Hon ser så gåtfull ut. Det var nog meningen. Kvinnan hon ofta gestaltade i sina filmer var av den sorten. Ser jag tillräckligt gåtfull ut?

Skulle inte tro det. Men som Robin brukar säga; Du får kompensera med de kvaliteter som du har.

Repa Zarah!

Nu repar vi för fullt med Zarah Leander musikalen. Jag har tänkt många gånger om jag tagit mig vatten över huvudet. Hur ska jag kunna gestalta denna kvinna som så många vet så mycket om, på ett sett som gör henne rättvisa. Tänk om jag får en massa kritik att hon inte alls var som jag försöker förmedla. Men nu när vi börjat repa känner jag att denna uppgift är given till mig av någon som tror att jag passar, så jag ska nu göra mitt allra bästa försök och inte låta mig störas av vad andra tycker. Det är så roligt och man lär sig så mycket om Zarah som människa. Man vänder och vrider på varje replik för att det ska bli så verklighetsbaserat som det bara går. Robin Karlsson, vår regissör, är kanonbra. Rak och ibland burdust ärlig, men det är bara skönt. Då tar det inte lika lång tid att förklara saker och ting. Mitten av mars har vi premiär.
Igår repade vi en scen där Zarah är lite småfull. Det är svårt att spela något måttligt. Skitfull är ju inte så svårt att låtsas vara, men salongsberusad, hmm, svårare. Konstigt nog är det lättare att spela över i sin roll, inte att vara naturlig och vanlig. Jag vet inte hur många gånger Robin sa till mig att inte ta ut allt så mycket. Försök vara vardags Zarah. Skitsvårt!