Sådan moster, sådan mor!

11 personer av mina släktingar och vänner var och tittade på Zarah i lördags. Det var lite nervöst. Men det gick bra. Det var en stor publik, det är alltid roligt. Min moster kom på när de var på väg till teatern att blommorna som de köpt till mig stod kvar på altanen. För sent att vända. Min mamma kom på när de var på väg att hon glömt paketet som jag skulle få. Systrarna kan vara glada att de kom ihåg att komma till teatern. Hi, hi! Min moster tyckte ju i alla fall att det var så tråkigt att jag inte fick några blommor till applådtacket, så mor och hon bestämde sig för att åka in med sakerna till söndagsföreställningen. Vem såg jag inte sitta på första raden sedan och titta. De kunde inte låta bli att se det en gång till då de ändå redan var på plats. Jag gjorde en typisk söndagsprestation. Inte så bra med andra ord! Mamma och moster tyckte ändå att det var såå bra! Tur att det inte är en enmans show, då hade publiken gått i pausen, så dålig som jag var. Men applådtacket klarade jag galant med blommor och paket i famnen. Skitsnygga, röda jeans fick jag, som jag valt själv. Min mamma är så go´!

När ska jag hinna med tvätten?

Varför kan man aldrig vara tillräckligt bra? När det är för mycket att göra, inse det och tänk, jag gör mitt bästa. Nej, jag tänker bara, bli snabbare, jobba mera, var bättre! Jag vill så gärna att alla ska bli nöjda med mig. Att jag ska visa dom att jag klarar allt. Vilket egoknippe jag är! Jag fick spelet på jobbet häromdagen. Jag hade gjort ett fel. Det är mänskligt när det är många bollar i luften. Jag accepterar inte det. Jag vägrar att det blir fel nu när vi ligger så mycket efter redan. Jag som klarar allt måste lösa detta NU. Men istället får jag frispel och bara står och skriker på mig själv, som en galenpanna. Slänger en miniräknare i golvet och går hem och deppar. Ångesten av dåligt samvete väller över mig och jag ligger sömnlös. Kl fyra på natten kommer Ozzy och undrar, eftersom jag ändå är vaken kan vi väl lika gäran gå upp? Mat styr deras liv. Ozzy, den "lilla" pratande katten fick mat, sedan åkte jag till jobbet. Varför är jag aldrig tillräckligt bra?

Det är mycket nu!

Saker som tyder på att jag har för mycket att göra just nu:

* Glömsk och virrig som få! (Glömde svänga av mot Åby alla tre avfarterna när jag skulle till mamma tex. För en tid sedan började jag lasta ner fyra liter mjölk i min påse på Maxi, från bandet bredvid. Jag dricker ju för fan inte ens mjölk. Tanten som köpt mjölken trodde inte jag var klok.)
* Kronisk trötthet! (Vilket min man inte uppskattar, då ända gången vi hinner ses är i sängen.)
* Ständigt sus i öronen! (Det känns som om min tryckmaskin från jobbet förföljer mig!)
* Tar mig endast tid att SMSa mina kompisar och fråga hur de mår och förklara att jag lever, när vi har paus mellan akterna på teatern. (Den är 15min, plus hinna byta om till nästa akt!)
* När någon frågar; vad ska du göra idag? Blir svaret alltid, jobba! (Skulle hellre svara, föda barn! Ärligt alltså!)
* Krockade med bilen då jag backade i en rondell! (Jag vet, hur dum får man bli! Men det blev trafikstopp, vad skulle jag göra? Hon bakom backade inte dock. Det var en miss!)

Ozzy my Ozzy!

Flickan som spelar min dotter i Zarah musikalen, frågande mig i går varför jag tycker Ozzy är så bra, han som ser så farlig ut? Jag svarade att han sjunger så bra och har så bra låtar. Men han är mycket mer än så för mig. Hans musik, hans röst kan få mig att gråta när jag lever mig in i det. Det är ju inte själva Ozzy som person kanske som får mig att känna så mycket, utan minnen förknippat med musiken som gör det så kraftfullt. Så som jag mådde när Ozzy fans där för mig, gör att jag uppskattar hans ljuva stämma på ett annat plan än bara lyssna till musiken. Vissa människor lyssnar till musik allmänt. Andra kan inte leva utan den. W.A.S.P "Kill fuck die" skivan får mig att känna något annat. Den är svår att lyssna till. Ramones, åh kära Ramones, I love it! När punk/rockmusiken tog en stadig plats i mitt liv kunde jag känna musiken på riktigt för första gången. Jag blev helt upprymd i kroppen. Mötley Crues "Shout at the devil", de tunga gitarrerna hos Motörhead eller Ozzys röst som får hjärtat att slår snabbare och man känner sann lycka! Tack, Ozzy för att du finns!

Barnvagnsmaffia!

I dag var jag och min väninna på stan och lunchade, med bebisen. Som vi störde oss för några år sedan på alla mammor med sina barnvagnar och skrikande ungar, som prompt skulle tränga sig in på samma fik som "oss andra". Stolta hönsmammor med sina glassiga cityvagnar som tar upp halva cafeét. Pluttinuttandes med sina gallskrikandes babysar som om det vore naturligast i världen att alla andra ska lyssna till detta oväsen och bara le; Åh, så gulliga dom är, dom små liven! Nu knatade vi själva runt på stan, stolta upp över öronen över denna lilla gudagåva, som i och för sig, sussade sött i vagnen. Trängde oss in på ett fik, bland de andra barnvagnarna och tyckte att det var helt i sin ordning att ingen kom förbi där vi satt. Vi hade ju ett barn med oss! Ett jättegulligt barn. Som var tyst och sov faktiskt. Jag har ju samma rätt som alla andra mammor, sa min vän när jag påminnde henne om våra tidigare agritioner över andra. "Nu är det min tur att ta plats. Min tur att vara stolt förälder!" Ja, jag var en minst lika stolt kompis till den stolta mamman!

Det blev en flicka!

En underbar liten guldklimp är här! Min kompis fick en flicka den 25:e mars. Hon är så fin. Jag vill vara där hela tiden. Det är så mysigt med de små.

Annars jobbar jag mest hela tiden känns det som. Jag jobbar natt och kväll om vartannat på jobbet, för vi har så mycket att göra. Och så teater på det. Phust! Det går bra på föreställningarna. Förutom avsaknad av adrenalin, som är ett måste för att göra sitt yttersta så går det bra. Adrenalin är ett konstigt fenomen. Det gör att man klarar så mycket mer. Utan det glömmer jag bort vad jag ska säga. Man måste vara skitnervös för att vara riktigt bra. Visst är det konstigt? De säger ju att folk har lyft bilar av adrenalin kickar, om någon är på väg att dö. Min gamla skolkamrat sågade ju av sin kompis ben i en bilolycka för att han skulle överleva. Så, nog är det tur att det finns.

Nu längtar jag efter sommaren! Vara ute. Vara lite ledig!