Oj, vad det är slitigt att vara teaterapa. Min man minns jag knappt hur han ser ut! Jobba, jobba, jobba! Jag repar dans, sång och scener om vart annat. Det går runt i skallen på mig. I går repade vi med flickorna som ska dela på rollen som min dotter. De var såå duktiga. Kul med lite frisk fläkt i föreställningen. Barn är ju lite oberäkneliga, så det gör det hela lite mer spännande. Det var kul att vara mamma på låtsas.
Idag blir det fotografering. Det är lite kläder att hålla ordning på. Jag har sju perukbyten. Aj, min stackars hårbotten! Hur kunde jag tro att det var glamoröst att stå på scen!? En klänning är så tung och måste därför sitta stenhårt runt midjan, så att jag nästan inte kan andas. I denna utstyrsel förväntas jag sjunga vackert och dansa. Utan att se lidande ut helst. En svimmning hänger i luften varje gång. Hoppas premiären går bra, då får jag min belöning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar