Var är våren?

Nu har vi klarat av de tuffaste föreställningarna! Premiär och föreställningen efter det. Efter premiären är det skitsvårt att vara bra. Jag tror att efter en topp kommer alltid en dal, och då måste man kämpa för att hålla uppe energin i spelet. Inte slappna av för mycket, utan ge järnet i alla sånger. Publiken vill ju naturligtvis se en bra show även om vi känner oss hjärnslöa. Eller jag gjorde det i alla fall. Men det gick ganska bra. Nu följer ju en rad helger med teater, som måste vara lika bra varje gång. Man har ett ansvar i det här yrket, liksom många andra jobb naturigtvis, att när man har en mindre bra dag får det inte gå ut över ens prestation. Men oftast om man känner sig trött och hängig när man går till Arbis, så är man glad när man går där ifrån. Positiv energi sprids inom dessa väggar. Jag har kommit att älska många av de sånger jag sjunger. Det är lycka bara det. Att få sjunga och sprida glädje bland publiken. Om det är en gladare person som lämnar salongen så har vi lyckats! Förhoppningsvis är det fler. Hi, hi! Annars kanske det inte är så bra kom jag på! Ja, ja, ni fattar vad jag menar. Jag försöker vara lite djup här!
Hoppas våren kommer tillbaka snart! Detta är för tråkigt, med snö!