Begravningen!

Det var en fin begravning. Borgerligt, så det var inte en massa psalmer och sådant, utan bara musik som passade Anders. Begravningsförättaren talade så fint om Anders. Jag bölade på som väntat, men jag försökte febrilt hålla tillbaka de värsta hulkningarna. Men många, många grät med mig. Det måste varit över hundra personer där. Man blev rörd bara av det. Jag är glad att jag gick. Det är ett fint sätt att få möta alla sörjande och minnas Anders.

Jag är medlem av svenska kyrkan. Jag är döpt, konfirmerad och gift, men jag har tänkt lite på var jag står i den kristna tron. Man kan ju bara vara med utan att ha en kristen tro, eller snarare det känns som om de flesta som jag känner har ingen kristen tro, men är med i alla fall. För att kunna gifta sig i kyrkan tex. Jag tror inte på Jesus. Jag tror inte på en gud som den kristna tron föreskriver kanske, men jag önskar att kyrkan kunde utveckla sig lite så man ville vara kristen. Gud är ett ord som jag använder när jag behöver hopp, eller när jag vill blame:a någon för det hemska som händer ibland. Men den här prylen med Jesus, vad är det? Varför kan man inte bara säga att så här bör man vara mot sina medmänniskor, eller det här är fel? Varför måste kyrkan hänvisa till en figur, som Jesus som ett föredömme. Det är lite dagisnivå enligt min mening. Men det är vad jag tycker. Jag känner bara att om kyrkan var lite mera i tiden så skulle jag förmodligen besöka kyrkan, för jag älskar kyrkan. I detta stressiga land, varför kan man inte få gå till kyrkan på söndagen och lyssna på en präst som pratar om livet. Peppar än, och uppmuntrar än på ett bra sätt. Varva ned och pausa lite.
När vi gifte oss fick vi en ung präst, men hon tänkte som en kvinna från medeltiden. Jag kände som om hon dömde mig och mina värderingar. Då pappa förde mig fram till altaret så betydde det att han ägde mig och förde mig dit med tvång. Hon skulle minsann inte vilja ha vit klänning heller då hon förmodligen syftade på om man är oskuld eller ej. Men snälla, hur är dessa värderingar möjliga på 2000-talet, undrar jag? Tradition är en sak, det kan vara trevligt, med att jag nu ägs av min man för att min pappa gav mig till honom, det är ju bara trams! Skärpning kyrkan!