Barnvagnsmaffia!

I dag var jag och min väninna på stan och lunchade, med bebisen. Som vi störde oss för några år sedan på alla mammor med sina barnvagnar och skrikande ungar, som prompt skulle tränga sig in på samma fik som "oss andra". Stolta hönsmammor med sina glassiga cityvagnar som tar upp halva cafeét. Pluttinuttandes med sina gallskrikandes babysar som om det vore naturligast i världen att alla andra ska lyssna till detta oväsen och bara le; Åh, så gulliga dom är, dom små liven! Nu knatade vi själva runt på stan, stolta upp över öronen över denna lilla gudagåva, som i och för sig, sussade sött i vagnen. Trängde oss in på ett fik, bland de andra barnvagnarna och tyckte att det var helt i sin ordning att ingen kom förbi där vi satt. Vi hade ju ett barn med oss! Ett jättegulligt barn. Som var tyst och sov faktiskt. Jag har ju samma rätt som alla andra mammor, sa min vän när jag påminnde henne om våra tidigare agritioner över andra. "Nu är det min tur att ta plats. Min tur att vara stolt förälder!" Ja, jag var en minst lika stolt kompis till den stolta mamman!